Visst är tanken ljuvlig att gå och plocka svamp i skogens stillhet. Känna granarna omsluter dig med sin barrdoft. Mossan möter dig med sin vackraste gröna skrud. Och där ser du skogens guld står där och välkomnar dig med sina hattar. Ta med dig en skock barn så ska du få se på annat.
-När ska vi fika?
-Jag orkar inte gå mer?
-Är det här Karl Johan?
-Jag har ont.
-Aj ! (Gnäll och lite mer gnäll).
-Jag är törstig
-När ska vi fika.?
Efter en ljuvlig kort skogspromenad är man äntligen hemma.
11 kommentarer:
Hahaha, ja det där känner man igen. Trevlig blogg :)
Vet precis hur det är :) Nu är dom lite större så det har blivit lite bättre :)
Precis så där är det! - när jag följer med:) Jag hittar aldrig tillstymmelsen till svamp, de bara gömmer sig för mig, men så fort jag vänder bort huvudet så sticker de upp sina hattar och nån annan får syn på dem:(
:-D
Fika i skogen är ju mysigt!
Svamp har jag aldrig plockat - bara på burk;-) Moahahaha!
Kram M
Minne: ja du vet inte alla gånger om man ska skratta eller gråta¨
Molly: du menar att det kan bli bättre?
Anneli: asg du har inga svampögon som lillgutten säger till mig? jag hittar inte heller....
Mams: hm på med stövlera och ut och glöm inte fikan....
Ja barnen orkar jag inte släpa på så dom får stanna hemma. Men snilleblixten kom i söndags, Jag tar hästen!! så man ser uppifrån och hittar svampen lättare!!:) efter att blivit trampad av skrället OCH tjivats med att han ska gå framåt!! Så gav jag också upp :( Det enda sättet att plocka svamp är att gå SJÄLV. Hmpf
anna: ja så är det nog man får ge sig ut själv. med alla risker det kan innbära . att jag går vilse och hittar mig själv i polen eller nåt....
Jag känner också igen det där - men det var en helt underbar bild!
Samuel
samuel: dottern min med grannflickan. 2 st förstfödda . vilket kackel och en massa förmaningar ifrån dem 2. Men ljuvligare flickor får man leta efter???
Ha, ha känner igen det där. För några år sedan bestämde jag mig för att vara en riktig Astrid Lindgre-mamma och tog med barnen ut i en bekants skog för att hugga vår egen julgran. En sådan pittoresk och charmig upplevelse och vilken idealisk mamma... Gråt och tandagnisslan blev det, för barnen ville minsann ha en "Köpegran"... Suck! och skogen den fina.
cleo: asgarv det blir riktigt inte som man tänkt sig alla gånger...
Skicka en kommentar