om nätterna . han är icke rumsren som sagt och minsta lilla gläfs springer jag ut på natten också....jag är en trött valpägare. han har minskat med sitt pinkande och skitande inomhus eller så är det en annan som springer ut med honom stup i kvarten.. nu har han hämtat min dotters ena sko och jag orkar inte tillrättavisa honom. en gång till. jag hade nog en romantisk bild att bli med hundvalp...det skulle bli så mysigt på alla sätt och vis, vi skulle ta långa promenader vi. det visar sig att hundvalpar orkar ju inte gå några längre sträckor??? istället har vi fått ett litet monster som hoppar och biter och jagar katterna. biter på möblerna och nafsar efter barnen. när går detta över? (jag var tvungen att ta ut den lilla bastarden på en pink....) tänk om det inte går över. vi förstör honom med fel tillrättavisanden . han kanske blir tvärtom mot vad vi tror det är det rätta. vi tror vi gör rätt men det blir så fel? jag prövas ständigt och nu vore det dags med att få nåt lugnande; på riktigt....att ha riktiga barn är rena rama barnleken jämförelsevis med en valp. låt oss säga att det är 100 gånger mer av allting när det gäller hund. och detta innefattar även pinkandet....men han är ju så gullig.....att man smälter när man tittar på hans livfulla mörka ögon och hans villkorslösa hundkärlek. han är ju nöjd med oss. det räcker ju med att titta på honom och svansen går som en elvisp. det kallar jag sann glädje utan några större krav förutom sömnlösa nätter och lite till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar