jag försöker vara positiv

men det brister oftast till slut. barnen kan ha ett hemskt humör på morgonen och jag försöker vara den där äppelkäcka mamman men ibland tröttnar jag på grinandet och det är då det briserar; poff och jag blir den där omöjliga hemska mamman. inte kul och då tänker jag på
dr. phil och att man ska aldrig bli arg på sina barn typ och voila samvetet tog ett djupare skutt ner i självanklagandets värld.
det är inte kul att lämna ens unge sur på skolan och måste själv sticka iväg i 180 för att hinna med tåget. nästa gång kommer jag missa tåget för min skull.